lördag 6 juni 2009

"Bläckhjärta" av Cornelia Funke


Jag gör det! Jag läser Bläckhjärta av Cornelia Funke. Men jag kan inte påstå att den är lätt att komma in i. Det var segt i början!

Nu har Meggie äntligen kommit till Capricorn och det har börjat hända saker. Till och med jag börjar bli intresserad, fantasygenren till trots. Men i den takten det går framåt nu har jag läsning hela sommaren...

578 sidor. Varför gör man en bok så tjock? Blir en bok bättre om den är tjockare? Jag vet inte men det finns en hel hög med läsare som låter bli att läsa en bok just för att den är för tjock.

Jag gillar kopplingar i böcker. Bläckhjärta påminner mig so far om Skuggporten av Lene Kaaberböl. Flicka som från början inte fattar någonting. Mamma är frånvarande och har varit det länge. Pappan är närvarande, vet vad som här hänt men skyddar dottern från sanningen. Långsamt börjar sanningen om mamman uppdagas. Hon är inte död, hon är inte på en oskyldig resa utan... hon finns i en parallell värld. (Ok, det sista är det jag tror kommer att hända även i Bläckhjärta.)

Inga kommentarer: