I går läste jag "Den mystiska besökaren" av Gunilla Banks. Den har precis samma ramhistoria som "Den osynliga" av Lise Indahl. Huvudpersonen märker att någon gör besök i hans/hennes rum, t ex så kan sängen kan vara bäddad och pusslet färdiglagt. Men den osynliga respektive besökaren har helt olika motiv till sina hemliga besök i rum där de inte hör hemma. Huvudpersonerna blir såklart nyfikna på personen som besöker dem så märkligt. På olika sätt söker de kontakt och får det...
Båda böckerna är bra men "Den osynliga" känns mer på något sätt. Kanske beror det på att "Den mystiska besökaren" är utgiven av LL-förlaget och alltså är lättläst. Men det är också berättelsen och sättet som spänningen eskalerar på. Dessutom är storyn i "Den mystiska besökaren" väl magstark för barn, tycker jag.Pappa lämnar sin familj på självaste julafton, då familjen tror att han ska gå ut för att komma tillbaka som tomte. De väntar och väntar men han kommer aldrig tillbaka... Han har åkt till sin nya familj för att stanna där. (Gör människor så? Vill vi visa barnen att föräldrar kan göra så?) Det visar sig sen att pappa har gjort detta förut. Han gjorde en kvinna med barn då huvudpersonen var 3 år. Den gången valde han att stanna hos sin familj.
Ja... har man varit med om en liknande situation kan det kanske vara skönt att läsa om det men annars vet jag inte. Som vuxen gillade jag boken. Jag skulle nog ha gjort det som barn också förresten då jag älskade socialrealistiska böcker. Ja, jag vet inte. Jag tar gärna del av kommentarer från andra som har läst boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar